En barndomsdröm blir verklighet – farmors hus i Teda

Jag går den smala vägen upp till farmors hus. Den ljumma eftermiddagssolen lyser och ger ifrån sig guldskimrigt sagosken, det luktar nyslaget hö och vägen kantas av insekters surr och av midsommarens alla blomster. När Mor Stina bjuder på fika är det sockerbit mellan tänderna och kaffe på guldkantat fat, med bulle som fick doppas i koppen – oj vad jag känner mig stor där jag sitter och sträcker upp mig i den gamla pinnsoffan.

En groda pockar på min uppmärksamhet, jag tar upp den och klappar den, stoppar den i min klänningsficka. Tittar upp på huset och önskar intensivt att jag fick bo här.

Jag var sju år och det här ögonblicket faller i glömska.

Efter många fina år i Italien bestämmer jag mig för att flytta hem till Enköping. Det är vemodigt men känns ändå helt rätt med tanke på barnens framtid. Med min bästa övertalningsförmåga lyckas jag få mina föräldrar att skänka mig gården där farmor en gång bodde.

Välkommen till Teda Art Project!

Bilden av det äldre paret

Se bilden av det äldre paret vid kaffebordet: Man och kvinna, kanske gifta, i 70-årsåldern; mannen med keps och pipa, kvinnan med knäduk och skål; på bordet kaffekoppar och kaffebröd; i bakgrunden pump och glasveranda, i förgrunden parasoll och katt; bilden tagen i stämningsskapande motljus. Klassisk svensk sommaridyll?

Ja, och troligen stämmer det fridfulla intrycket med verkligheten så som den såg ut vid exponeringsögonblicket. Bilden togs 1968, vid en tidpunkt då de avporträtterade personerna kunde se tillbaka på ett strävsamt liv som ägare till Teda fläkt och smide, belägen i Fröberga, Teda socken, Uppsala län. Åtta år tidigare hade de lämnat över företaget till två av sina söner, efter att själva ha drivit det i 27 år. Även om arbete i verkstad och hushåll fortfarande var aktuellt, fanns det tid till vila och eftertanke.

Citat ur I Bild och ord – en verkstadsberättelse av Bo Larsson, Bebyggelsehistorisk tidskrift 2005:50.